Drudkh

з.
Вечір шепоче в танку молодім,
палиться срібними іскрами рос.
Чисті холодні кришталі різьбиш
З мармуру мрії, уяви, думок.
Палиться росами, шепче комиш,
Зорі заплутались в дивний клубок,
Тихо впаде поміж трави одна.

Вечір холодний. Не диво. Весна.

2. Drudkh - Осінь в сепії (Autumn in Sepia)
(Майк (Михайло) Гервасійович Йогансен "Кроковеє коло", 1923)

Задощив, закрутив, закупився,
І пішло дорогами в дощ.
Пересохлі жовті уривки,
Полохливе, послужливе клоччя.

Й серед сірого-сивого голо.
У безмежній пустій порожнечі
Позначилось кроковеє коло
І вийшло з туману по плечі.

Й мої дні, і наші тижні
Зібгало в залізну раду,
І ринули іскри рижі
В неосяжне сиве свічадо.

3. Grift - Källan (The Source)
Hör hur dårskapen stilla värker fram genom kvarglömda hjärtan.
Hjärtan som aldrig slutat banka för den källa som tröstlöst inger hopp.
Dömda till ensamhet är de fromma som ständigt söker förundran
men som ändå nöjer sig med att tro på det som anses vara sant.

Ett liv ska offras till krafter vi inte visste fanns.
En värld ska födas ur virrvarr av inbillningar.

Hör så tyst det är här inne i salen där ödets tankar gror.
Långsamt porlar tidens vanmakt ur källan som aldrig sina skall.
Taktfast sipprar det från djupet ner i våra sönderfrätta sår.
Sår som gapar tomt mot källan så gåtfullt men ändå så självklart.

4. Grift - Cirkeln (The Circle)
I det starkt förvrängda som har gett oss visshet bultar orons jämna slag.
Det som var det rätta har igen förgrumlats till en lära bygd på lögner.

Dömd till att falla reser jag mig upp i brinnande extas, men i stillhet.
Snart ska jag fyllas av ruset som ger ro, och stiga mot bottenlösa höjder.

Vad som styr mitt sinne har nu åter formats till ett rotlöst skri i natten.

Jag som såg det döda vakna upp till trastsång har nu åter valt att sova.
Varje mardröm skänker mig ett uns av häpnad om att ständigt trotsa mörkret.

Vem levde vår barndom, närde vår längtan, och låste sen allt ute?